i love you
Sofie dra åt helvete”, skrek hennes mamma. Sofie satt på sitt rum och skakade medans tårarna rann ner för kinderna och blodet från armen droppade ner på golvet. Hon höjde musiken på stereon för att överrösta sin mamma. Klockan började bli mycket och Sofie var trött på allt, så hon skruvade ner musiken och gick till sängs. Hennes favorit låt spelades och det tog inte lång tid tills drömmarna tog över.
Väckarklockan ringde, Sofie ville inte vakna, hon ville ligga kvar i sängen och aldrig vakna. Väl uppe gick hon fram till spegeln och såg de lilla söta, oskyldiga ansiktet. Efter hon sminkat över såren i ansiktet, klädde hon på sig.
På väg ut genom dörren för att gå till skolan ser hon sin mamma ligga på soffan med en tom spritflaska på magen. Mobilen vibrerade till och hon fick ett sms av sin psykolog ” din mamma ska in på behandling idag”. Sofie blev både nervös och glad.
När Sofie kom hem var allt tomt och tyst, ingen var hemma. Hon gick upp på sitt rum och satte på musik. Det ända hon tänkte på när hon satt i sängen var ”allt kan bli bra nu, jag kanske får ett bra liv ändå”.
Precis när Sofie slappnade av smälls dörren upp och där står hon med en spritflaska i handen och håret åt alla håll. Hennes mamma hade knarkat hela dagen istället för behandlingen.
Hon gick fram till Sofie och hällde spriten över henne. Tårarna började rinna ner för Sofies kinder, medans hennes mamma hånskrattade och sa ” du är inte värd ett skit Sofie, tänk mitt liv utan dig”. Sofie kröp ihop i ett hörn och började skaka… Hon var rädd.
Sofie vaknade upp helt yr. Hon ställde sig försiktigt upp och kollade i spegeln och såg hur blodet rann ner från ansiktet. Hon skrev ett brev innan hon gick där det stod ” detta liv vill inte jag ha mer, jag har inte gjort dig ett skit men ändå gör du detta mot mig”.
När hon var framme vid tågrälsen i skogen skrek hon ” Varför hände allt detta mig? Jag ger upp”. Hon la sig på rälsen och regnet öste ner i den mörka, tomma skogen. Hon hör ett tåg och fem sekunder senare blev allt mörkt…
Sofie dra åt helvete”, skrek hennes mamma. Sofie satt på sitt rum och skakade medans tårarna rann ner för kinderna och blodet från armen droppade ner på golvet. Hon höjde musiken på stereon för att överrösta sin mamma. Klockan började bli mycket och Sofie var trött på allt, så hon skruvade ner musiken och gick till sängs. Hennes favorit låt spelades och det tog inte lång tid tills drömmarna tog över.
Väckarklockan ringde, Sofie ville inte vakna, hon ville ligga kvar i sängen och aldrig vakna. Väl uppe gick hon fram till spegeln och såg de lilla söta, oskyldiga ansiktet. Efter hon sminkat över såren i ansiktet, klädde hon på sig.
På väg ut genom dörren för att gå till skolan ser hon sin mamma ligga på soffan med en tom spritflaska på magen. Mobilen vibrerade till och hon fick ett sms av sin psykolog ” din mamma ska in på behandling idag”. Sofie blev både nervös och glad.
När Sofie kom hem var allt tomt och tyst, ingen var hemma. Hon gick upp på sitt rum och satte på musik. Det ända hon tänkte på när hon satt i sängen var ”allt kan bli bra nu, jag kanske får ett bra liv ändå”.
Precis när Sofie slappnade av smälls dörren upp och där står hon med en spritflaska i handen och håret åt alla håll. Hennes mamma hade knarkat hela dagen istället för behandlingen.
Hon gick fram till Sofie och hällde spriten över henne. Tårarna började rinna ner för Sofies kinder, medans hennes mamma hånskrattade och sa ” du är inte värd ett skit Sofie, tänk mitt liv utan dig”. Sofie kröp ihop i ett hörn och började skaka… Hon var rädd.
Sofie vaknade upp helt yr. Hon ställde sig försiktigt upp och kollade i spegeln och såg hur blodet rann ner från ansiktet. Hon skrev ett brev innan hon gick där det stod ” detta liv vill inte jag ha mer, jag har inte gjort dig ett skit men ändå gör du detta mot mig”.
När hon var framme vid tågrälsen i skogen skrek hon ” Varför hände allt detta mig? Jag ger upp”. Hon la sig på rälsen och regnet öste ner i den mörka, tomma skogen. Hon hör ett tåg och fem sekunder senare blev allt mörkt…
Blev riktigt rörd när jag läste denna novellen
Var nöjda med den mamman ni har fått, tänk om ni hade en sådan mamma
Jag har 'en bra mamma '
fast är inte världens bästa dotter
lyder inte alltid & respekterar inte alltid
men kommer aldrig kunna sluta älska min mamma
för allt hon nånsin gjort för mig
hon är den som ställt mig på mina ben igen
varje gång jag har varit nere
jag älskar dig mamma !
Kommentarer
Trackback